Houdini ska inte dö (novell)
Karl-Heinz är min charmiga äldre bror. Han är tretton år och går på gymnasiet. Alla tycker att han är fantastisk, inte jag.
Han kan inte trolla som moster Hildegard gör. Men han lurar alla så att de skriker och blir rädda att han ska skära i tungan eller skära upp magen. När hans föreställning är slut och det inte finns några blodstänk och alla har applåderat, stryker pappa över sitt huvud och tittar runt i cirkeln och säger: "Är han inte underbar, den här pojken?"
Karl- Heinz trollar med rakblad när kollegerna besöker min pappa. Tricket är följande: Han öppnar ett paket med nya rakblad. Alla kan se att de är vassa. Man kan till och med skära i kartong med dem. Sedan sväljer han knivarna. Han biter på en tråd från en garnrulle. Han sväljer den efteråt. Sedan dricker han ett glas mjölk i ett svep. Rakbladen sitter alla fast på tråden, som han drar ut. Han visar sin tunga så att alla kan se att det inte finns några skärsår och att ingenting blöder.
Min bror var den enda som berättade för mig om tricket med rakbladet. Men jag kan inte berätta för någon att han inte sväljer de vassa rakbladen. Han tar trubbiga sådana i munnen, som också är gängade och kopplade till garnrullen. Denna är ihålig i mitten, och bladen med tråden slits in i den. Han sväljer inte de vassa knivarna utan spottar ut allt i mjölken. Det är så tricket fungerar.
Jag vet inte om tricket intresserar besökarna så mycket som de låtsas. Gästerna klappar min bror på ryggen och säger att han är en andra Houdini. De måste smickra honom eftersom min far är deras chef. Min pappas ansikte slappnar av till ett brett leende när man säger något så trevligt om Karl-Heinz.
Förra månaden gick vi på bio med hela familjen. Det var en gammal film. Den hette "Houdini, varietetens kung". Jag brukade drömma om filmen efter det. Det var så läskigt hur den berömda rymningskonstnären kedjade huvudet hängde ner i vattentanken. Han kunde inte frigöra sig själv eftersom hans blindtarmen hade sprungit. Brandkåren krossade akvarieglaset. Men vid det laget kunde han inte längre överleva det omöjliga. Den beryktade eskapisten blev medvetslös och dog senare.
Min moster Hildegard kan inte utföra trick som Karl-Heinz. Men hon är en magisk häxa och vet hur man förtrollar. Hon är försäljare i en leksaksaffär runt hörnet. När hon tittar på våra foton blundar hon och skapar läskiga magiska historier. De är inte lika läskiga som tricket med rakbladet. De är mer som sagor där allt har ett lyckligt slut.
För en månad sedan hittade jag min bild på det bitna äpplet i min cigarrlåda. Tillsammans med bilderna på min guldhamster Fifi. Tant Hildegard tittade länge på bilden. Sedan strök hon den med pekfingret och sa att hon kunde trolla med ett magiskt äpple. Hon säger att onda trollformler bara används mot onda andar, epidemier eller olycka på vägen.
Hon skar äpplet i två delar. Sedan tog hon färsk mynta från trädgården. Gnuggade in båda äppelhalvorna i den. Efter det fick jag säga högt vad jag ville bannlysa. Jag undrade vad som var det viktigaste. Jag sa till henne att jag önskade att Fifi inte skulle klättra upp i gardinerna längre. Han klättrar upp så snabbt. Om du inte märker det har han börjat sitt äventyr. Några minuter senare faller min hamster ner på golvet från toppen av gardinen. En dag kan det skada honom. Jag vill inte heller att Karl-Heinz ska blanda ihop rakbladen och svälja de vassa. Det var min andra förtrollning. Det tredje jag ville var att jag skulle sluta drömma om Houdini på nätterna.
Jag vill hellre drömma om den röda fjärrstyrda bilen. Det är en gammal Borgward Isabella. För en månad sedan stod leksaksbilen i fönstret i moster Hildegards affär. Nu har den försvunnit. Jag ville så gärna ha Borgwardbilen i födelsedagspresent. Efter att jag hade talat klart med mina trollformler ristade min moster in en tändsticka i båda ändarna i ett litet spett. Med den kopplade hon ihop äppelhalvorna igen. Sedan lindade hon ett grönt band runt äpplet. Jag var tvungen att begrava frukten på en plats som bara jag kände till. Förtrollningen träder inte i kraft förrän det magiska äpplet har ruttnat.
Förtrollningen fungerar bra. Jag drömmer inte längre om Houdini. Fifi klättrar fortfarande uppför gardinerna, men nu mår jag bra när det händer. Karl-Heinz sväljer inte de vassa rakbladen, utan spottar ut allt i mjölken, som han måste.
I dag är det min åttonde födelsedag. På mitt presentbord står den röda Borgward Isabella med fjärrkontroll. Ingen annan i klassen har den eftersom Borgwards inte finns längre. Karl-Heinz blåser upp som Napoleon. Han säger att det är dumt att gräva ner äpplen. Det är bättre att äta dem. Jag tycker inte alls att det är dumt. För nu vet jag att man kan trolla utan tricks och skitsnack. Men bara om man är en magisk häxa...
Tryck Dataskydd Bilder: www.pixabay.com